Så äntligen blev det så där härligt julvitt ute. Lagom tills dess att julen tog slut...

 

Idag har jag plockat ner granen. Den var det sista utav jul-sakerna som försvann. I förrgår tog jag ner alla andra jul-saker. Jag tycker att det är lite sorgligt att plocka bort julsakerna. Inte för att jag har någon julkänsla kvar, eller ens försöker hålla fast i någon härlig känsla som jag har haft under julledigheten. I ärlighetens namn känns det faktiskt lite skönt att få rensa ut julen. Nej, det sorgliga med att plocka bort alla julsaker har att göra med ljuset och färgerna. När det röda juliga försvinner hos oss så känns det som om det bara blir grått, beigt, blått och brunt kvar. Inga färger som lyser upp, utan bara dystra färger kvar. Jag har i olika omgångar försökt få in mer färg i vårt hus, men det har inte gått så bra. Blått har jag mycket av och det blir lite ”kallt” med den färgen, jag vill ha någon varmare färg. Rött hör ju julen till, så det kan jag ju inte ha. Grönt finns inte i så många varma nyanser och det blir svårt att få till med vårt blåa. Gult är ett nej. Ända gången gult kommer in i huset är under påsk. Rosa funkar i köket, men jag har lite svårt för just den nyansen. Jag älskar pastell-färger, men rosa blir så ”flickigt” att det är svårt (i alla fall för mig) att få till det utan att köra hela ”PIP-racet”. Orangea toner har jag provat utan att det riktigt funkat. Så jag får nog fortsätta med det färglösa ett tag till...

 

När det kommer till julgranen, så har jag en speciell relation till den. När granen kommer upp i december, det är då julkänslorna börjar infinna sig hos mig på riktigt. På lucia kommer julkänslorna krypandes, men de stannar när granen är uppe. Granen lyser upp så härligt och fint under de mörka tiderna kring jul. När granen försvinner blir det bara ett tomt mörkt hål kvar. Mina lyktor kommer visserligen tillbaka då, men ljuset från granen är något speciellt som inga lyktor kan mäta sig med.